Läxor sett ur lärarens perspektiv

Abstract

Denna masteravhandling har haft som syfte att undersöka Vilka reflektioner lärare har runt sitt bruk av läxor som en del av sitt didaktiska arbete? Studien riktade sig till matematiklärare i årskurs 5 till 7. Undersökningen tog i utgångspunkt i en kvalitativ forskningsmetod: brevmetoden. Det var sju informanter som deltog i studien, fem från skolor med läxor och två från en läxfriskola. Varje informant blev tilldelat ett brev med frågor som besvarades digitalt. En tematisk analys blev använd för att identifiera och analysera datamaterialet för studien.

Resultaten för studien visade till att lärare i sitt arbete med oftast gav ut läxor för att ge eleverna mängdträning och repetition. Vidare visade resultaten till att det endast var en lärare som använde läxor som ett förberedande verktyg för eleverna. Samtliga lärare menade att läxor var något eleven skulle få till på egen hand. Resultaten visade också till att tillpassning av läxor varierade bland lärarna, och att vissa av lärarna ansåg att läxor var tidskrävande. Lärarna visade också till reflektion om förhållandet mellan motivation och läxor, där de påpekade att de upplevde svårigheter med att motivera eleverna.

Genom studien gång tydliggörs det hur läxor är ett komplext didaktiskt verktyg. För lärare är det många aspekter att ta hänsyn till. Det anses därför att det är nyttigt för lärarna att regelbundet reflekterar över hur och varför de använder sig av läxor. Studien har också uppdagat ett ofullständigt forskningsfält runt läxor. Detta har negativa implikationer för lärarutbildningen, som ideellt sett ska vara forskningsbaserad.