Show simple item record

dc.contributor.authorRönnlund, David
dc.date.accessioned2015-03-09T10:28:41Z
dc.date.accessioned2017-04-19T13:19:47Z
dc.date.available2015-03-09T10:28:41Z
dc.date.available2017-04-19T13:19:47Z
dc.date.issued2013
dc.identifier.citationRönnlund, D. Benflöjten – ”Kikke, Spikke, Spele”. Möjligheter och begränsningar med ett rekonstruerat instrument. Master thesis, Telemark University College, 2013
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/11250/2439091
dc.description.abstractDenna uppsats handlar om benflöjten, en kärnspaltflöjt av fårben. I dagsläget saknar benflöjten en levande tradition. Jag inleder med att undersöka ett historiskt material, jämför flöjter från en tidsperiod som sträcker sig mer än ettusen år bakåt i tiden för att försöka utröna vad som särskiljer och utmärker just benflöjten. Flöjten består vanligen av ett ihåligt skenben av får, med en spalt, ett labium och ett resonansrör med 2-6 fingerhål. Den statistiska undersökningen av ett större antal flöjter kunde inte urskilja det förväntade sambandet mellan placeringen av fingerhålen på flöjten, deras inbördes storlek och möjligheten att kunna skapa en tillämpbar formel för en ”idealflöjt”. Min förhoppning var att denna ”idealflöjt” skulle kunna användas vid nytillverkning av flöjter. Min undersökning visade däremot att instrumentet är tillverkat enligt en ekvidistant skala, dvs att fingerhålens placering både följer estetiska principer och att hålen placeras så att flöjten skall vara lättspelad, ofta möjlig att spela med en hand. Benflöjten är ett solistiskt instrument där möjligheten att samspela med andra aldrig var avgörande. Genom en i uppsatsen beskriven ”lillfingermetod” ges möjlighet till viss stämning och samtidigt en utökning av den av fingerhålens antal och avstånd bestämda skalan. I uppsatsens den andra delen redogör jag för hur jag sökt kunskap om tillverkningsprocessen av en benflöjt. Det är en resa från samtal med kunniga personer på området, studiebesök, ett antal mail och sedan ett stort antal egna försök för att få fram en väl fungerande flöjt utifrån de skenben jag nuförtiden kan få tag på. Ben som skiljer sig relativt mycket, de är större, tjockare, än de som kommer från de får som betade på medeltiden. En bra flöjt utmärks då som nu av den är lättspelad med en fin ton, att benet är välformat och att labium och ljudhål har rätt placering både för ljudet, fingrarna och utseendet. I den tredje delen börjar jag med att sammanfatta den skärva av tradition på benflöjt som överlevt in i vår tid samt de få inspelningar med benflöjt som finns från de senaste decennierna. Vidare diskuterar jag kring flöjternas tonalitet och spelteknik. Jag presenterar de melodier jag har överfört till benflöjten samt diskuterar hur överföringsprocessen har skett. Jag tar även upp ett par olika sammanhang som den traditionella benflöjten kan existera inom samt hur man skall kunna förhålla sig till en traditionsmusik trots att den direkta traditionen är bruten.
dc.description.abstractThis thesis is about the bone flute, a traditional internal duct flute. I begin by becoming familiar with bone flutes previously discovered in archaeological finds from Northern Europe by reviewing the research done by Sevåg (1973), Kristensen (1994), and Brade (1975). The flutes are primarily made from a sheep's tibia and have 2-6 finger holes. A broad selection of this material was statistically analyzed in an attempt to find general trends related to construction. Based on the qualitative and statistical study of this historical material, I experiment with the construction of making bone flutes. During this process I develop a method for making bone flutes that retains the pre-modern character of the archeological material and hone my skills as a craftsman. I discuss the variables that determine success in creating a well-functioning, playable flute. As a result of this process, I created a collection of successful flutes; that is, flutes on which one can play melodies. Each flute made using this technique is unique, as the raw material (a sheep's tibia) naturally varies creating acoustic variation sound production. This led to a closer study of what I call the 'little-finger technique,' or adjusting the pitch with the little finger. Putting my newly made collection of bone flutes to use, I look at how the bone flute was played in the 20th century and make suggestions about extending this tradition into today's folk music world. I transfer melodies from other folk music instruments onto the bone flute and provide a way of approaching melodies to help can do the same. This creates the possibility for the traditional bone flute to be played in a variety of settings, depending on the imagination of the flautist.
dc.language.isoswe
dc.publisherHøgskolen i Telemark
dc.subjectmusikkinstrumenter
dc.subjectfløyter
dc.subjectbeinfløyter
dc.subjectbenfløyter
dc.subjectrekonstruksjon
dc.subjectfolkemusikk
dc.subjectinstrumenter
dc.subjecttilvirkning
dc.subjectmelodier
dc.subjectfløytemaking
dc.subjectbein
dc.subjectben
dc.titleBenflöjten – ”Kikke, Spikke, Spele”. Möjligheter och begränsningar med ett rekonstruerat instrument
dc.typeMaster thesis
dc.description.versionPublished version
dc.rights.holder© Copyright The Author. All rights reserved
dc.subject.nsi110


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record