Klang i folklig vissång : tolkningar av arkivmaterial och perspektiv på nutida praxis

Abstract

Studien behandlar klang i folklig vissång och ambitionen har varit att undersöka olika aspekter av klangbegreppet samt belysa klangvariationernas plats i den musikaliska helheten. När ett urval arkivinspelningar behandlades genom en ”sjungande analys” framkom att klang och tonalitet reciprokt påverkade varandra. I ljuset av tidigare folkmusikforskning stod det klart att flera analysresultat inte lät sig förklaras utifrån aktuell teori. Intressanta mönster visade sig däremot när förklaringar i stället söktes inom generell röst- och akustikforskning. Åhörare upplever ett akustiskt rum, sångerskan förhåller sig till två: ett yttre som delas med åhörarna samt ett inre som skapas av skallvibrationer. Följden av att övertonernas dominans i klangspektrat skiljer sig mellan dessa akustiska rum är att det åhörarna kan uppleva som variabel intonation för sångerskan själv framstår som betydligt mer konsonant. Då föregångarna sällan kompenserar för de klangliga olikheter som ligger i produktionen av olika språkljud är den tonalitet sångerskan producerar olösligt knuten till hennes ljudskapande. Därmed har intonationen ömsesidig påverkan på visans melodi, text och musikalisk formstruktur. Tonproduktionen verkar ömsesidigt beroende av mönstret av intonationsreferenser och därmed den tonalitet hon producerar. Vid en viss typ av tonproduktion verkar det för en utomstående lyssnare som att tonaliteten skapas i små fragment. Denna upplevelse är dock främmande för sångerskan, i det inre akustiska rummet råder logik och konsonans. Analysresultaten pekar på att den musikaliska logiken innefattar både variabel intonation och ändringar av de tonala ramverken utan att isolera dessa till att vara antingen estetiska grepp, teknikeller gehörsfrågor. Detta möjliggör nya aspekter i analys och tolkning av arkivinspelningar.